onsdag

tradition

Igår pratade jag och Märeth om saker man gör utan att egentligen veta varför och särskilt sånt man gör av tradition och vana.
Märeth påminde mig då om historien om kvinnan som alltid skar av ändarna på söndagssteken ända tills någon frågade henne varför. Hon svarade ju såklart att så hade hennes mamma alltid gjort och så skulle det minsann göras för att det skulle bli bra.
Efter lite luskande så visade det sig ju att hennes mormorsmor (eller nåt) skar av ändarna på steken för att hon hade en rund gryta.

Är det inte en klassiker så säj?

2 kommentarer:

karin sa...

Jo och jag funderar vad jag gör utifrån miljöarvet... viker lakan på ett visst vis...
Ganska intressant hur det kan bli sanningar och traditioner av en liten nödvändighet.

Camilla sa...

Jag viker också lakan på det sätt mamma visade mig. Har ingen aning varför, det är egentligen bara krångligt men det liksom sitter i ryggmärgen!

Annars uppstår ofta s.k. "absoluta sanningar" utifrån något som bara är sant i ytterst få situtationer. Inom hästvärlden är det ju ett känt vansinne... Ta till exempel dessa myter:

*en ovan ryttare ska inte rida på hackamore då nosryggen kan gå av på hästen om man tar i för mycket...

*man bör köra med övre luckan stängd på transporten så att hästen inte hoppar ut i farten...

etc, etc... Allt bara för att detta har hänt 1 gång i en verkligen udda situation...